Ulrik RUDENSCHÖLD

<p>Ulrik Rudenschöld, född den 29 juni 1704 i Stockholm (under föräldrarnas tillfälliga besök), död där den 6 april 1765, var en svensk ämbetsman, skald och ekonom, son till Thorsten Rudeen,</p><p>bror till Carl Rudenschöld.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>En långvarig sjuklighet i ynglingaåren föranledde Rudenschöld att, efter ett par kortare besök i Uppsala där han blivit student 1717, slå de akade</p><p>miska studierna ur hågen och söka sig en plats på ämbetsmannabanan. Han lät därför inskriva sig i Kommerskollegium 1726. Följande år uppträdde han vid firandet av drottningens födelsedag in</p><p>för rikets ständer med ett tal på vers, tryckt med titeln Underdåniga fägnerim, som röjer en erkännansvärd förmåga att avvinna ett utslitet ämnenya synpunkter.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Såsom äm</p><p>betsman väckte han inom kort, oaktat sin ungdom och underordnande ställning, så stor uppmärksamhet, att rikets ständeranslog en större penningsumma åt honom så att han kunde göra resor i frÃ</p><p>¤mmande länder och samla erfarenhet i sådana ämnen, som tillhörde hans tjänstebefattning. Efter en vistelse iTyskland och Frankrike 1730-33, befordrades han till notarie i Kommerskollegium. Medl</p><p>em redan 1737 av en kommission med uppdrag att avgiva betänkande över åtskilliga frågor rörande Finlands ekonomi, uppehöll sig Rudenschöld halvtannat år i nämnda riksdel och avgav sedermera o</p><p>m sina iakttagelser en utförlig berättelse.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>1740 invaldeshan i Vetenskapsakademien. Sedan han 1743-44 tjänstgjort såsom kommissionssekreterare vid en svensk till Spanien avgång</p><p>en beskickning, blev han 1746 anställd såsom assessor i Kommerskollegium och kort därefter e.o. kommerseråd. Verkande med nit och skicklighet såsom ämbetsman, deltog han även i riksdagsarbetena</p><p> och var dessutom ledamot av flera kommissioner. Med all sin erkända duglighet och sitt intresse för de åligganden, som tillhörde hans tjänstebefattningar, förmådde han likväl ej verka så, so</p><p>m han önskade, till följd av sin i stort sett alltid svaga hälsa. De sista åren av hans liv var ett långsamt avtynande, vilket föranledde honom att ta avsked 1763.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Rudenschöld</p><p> var tvivelsutan den i poetiskt avseende mest begåvade av sin släkt. Granskare har satt hans skaldegåvor, inte endast över faderns och broderns, utan jämväl över många samtidas, med större sk</p><p>alderykte än han.Därom vittnar hans små, ofta förtjusande, alltid behagliga dikter, införda i Sahlstedts samling och därifrån i Hansellis. Dessutom utgav han flera ekonomiska skrifter, Tal om </p><p>skogarnes nyttjande och vård (1748), Om askebränning i skogen (1753) och Oväldugt omdöme om trenne skrifter rör. svänska fabriquerna (1756). Dessa jämte åtskilliga rön är införda i Vetenska</p><p>psakademins handlingar.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>1. Källor</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>•Rudenschöld, Ulrik i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>•Rudenschöld, 2. </p>Ulrik i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1916)

Comments